Ett år med Arsenal - del 2
Ett nytt år är här. Andreas Hjalmarsson och Jonas Jacobson tar er med tillbaka till 2008 för en genomgång för varje månad. Bra resultat, snygga mål, viktiga händelser samt lite ”Bergkamp och Jeffers” står på agendan.
2008 var året som började i dur, mellanlandade i någon form av blues och slutade i moll. Vill man gå ännu djupare kan man likna säsongen vid himmel, limbo och helvete eller varför inte hopp, den gyllene medelvägen och förtvivlan? Liknelserna är säkert lika många som antalet åsikter om året. Här är uppföljaren till första delen i samma artikelserie, som ni kan läsa här.
Efter varje månad kommer Bergkamp respektive Jeffers (dvs bra och dåliga saker med månaden) rankas, vi kommer även att nämna den mest minnesvärda matchen och månadens snyggaste mål.
April
Efter ned-i-skiten-och-upp-igen-och-ned-igen-månaden mars fanns det stor potential i nästa månad; april. Arsenal hade lottats mot Liverpool i CL-kvarten – två matcher som lade sig till vänster och höger om, just det, en ligamatch mot samma Pool. Och som om det inte vore nog där väntade Manchester United efter denna Mersey-triplett. April hade som sagt stor potential.
Champions League. Arsenal hade manövrerat ut Milan och Liverpool hade sänkt Inter i åttondelen. Nu ställdes de båda engelska jättarna mot varandra i kvartsfinalen. Första mötet gick på Emirates. Arsenal började den matchen bäst och satte 1-0 i första halvlek genom Adebayor. Glädjen varade dock inte länge utan bara 3 minuter senare fick Liverpool in en kvittering, via Arsenalfötter. Vad de flesta dock tar med sig från den här matchen är den uteblivna straffen efter att Hleb bokstavligt talat rivits ned av Kuyt i Liverpools straffområde, utan åtgärd.
Några dagar senare var det dags igen, samma lag, samma arena, samma resultat. Båda lagen luftade en hel del reserver med tanke på det minst sagt tunga spelschemat, och det märktes att detta bara var en mellanakt. Ytterligare några dagar senare var det ju dags igen, den här gången i Liverpool.
Arsenal började returmötet bäst, och efter några svängiga resultattavle-skiftningar såg man även ut att ha fixat en plats i semifinalen efter att Theo Walcott tagit bollen utanför eget straffområde, sprungit förbi halva Liverpoollaget och 80 meter senare serverat Adebayor ett friläge som togolesen prickade in till 2-2. Men säg den glädje som varar för evigt. Återigen, bara någon minut senare, går Babel ned i Arsenals straffområde. En mycket mer tveksam situation än den på Emirates, men domare Fröjdfeldt dömer straff. Gerrard sätter den, luften går ur Arsenal och på stopptid fastställer Babel slutresultatet 4-2. Ridå.
Chans till återupprättelse direkt efter; Clash of the Titans. The Gunners drog till Old Trafford för att möta Man Utd. I början av andra halvlek tog gästerna ledningen efter mål av Adebayor, men efter ett straffmål av Cristiano Ronaldo och ett frisparksmål av Owen Hargreaves så vände United på matchen. Matchen slutade 2-1 till de röda djävlarna, och det fanns ingen hejd på hur dåligt man kunde må som Arsenalsupporter.
Wenger höll dock andan uppe och påminde om ett mer långsiktigt tänkande, med citat som: "We do not feel that there is a difference technically and collectively between us and Chelsea and Manchester United."
Månaden avslutades dock på ett tillfredsställande sätt. 2-0 mot Reading och 6-2, i den mest överlägsna match man skådat på senare tid, mot Derby. Adebayor fullbordade därmed sitt andra hattrick mot Rams under säsongen.
Bergkamp/Jeffers
*Adebayor, give him the ball and he will score
*Propagandasegern mot Derby
*Alex Song, som presenterade sig på allvar
*Oturliga domarinsatser
*Den bottenlösa sorgen efter CL-förlusten
*Oförmågan att hålla ett resultat
Mest minnesvärda match
Precis som i februari blir valet här inte någon rolig historia. 4-2 mot Liverpool hade allt man kan önska sig av en match, tyvärr stod vi på förlorarnas sida efter slutsignalen.
Månadens mål
Torres har vänt matchen för Pool, klockan börjar ticka upp mot 90 minuter, Liverpool trycker på. Theo Walcott får bollen utanför Arsenals straffområde, lämnar Alonso, Aurelio, Mascherano och Hyypiä bakom sig, spelar in bollen till Adebayor efter en bländande löpning på 80 meter, och togolesen sätter 2-2 och för någon minut så är vi i CL-semin. Theo Walcotts förarbete får Maradona och Messi att se ut som Igor Stepanovs.
Maj
Glädje var något vi Gooners inte hade gott om under maj månad. De få glädjeämnena som t.ex. att Jay Simpson blev årets spelare i League One under sin utlåning glömdes snabbt bort då Keith Edelman, klubbens ”Managing Director”, lämnade klubben efter åtta år. Edelman sa att han letade en ny utmaning men därom tvista de lärde.
Därefter rapporterade Arsene Wenger italienska Inter till FIFA för en otillåten kontakt med Alexander Hleb under en solig dag i Milano tog en glass med klubbrepresentanter.
"I will of course do it [report them to FIFA], with Inter Milan especially," said Wenger. "Because of what they did.”
Angående transfers ja. Wenger sa att Hleb inte var till salu och att Mathieu Flamini lika gärna kunde stanna. Några dagar senare var fransmannen klar för AC Milan. Wenger sade sig inte vara bitter och var fast besluten att behålla Hleb. "There is no bitterness, nothing. He was in a situation where he could make a decision, and he did. Goodbye and good luck. It's as simple as that.”
Men maj var inte bara olycka. Båda matcherna i ligaspelet, mot Everton och Sunderland, slutade med ”One nil to the Arsenal” och The Gunners slutade på 83 poäng i ligaspelet, en högst respektabel poängskörd som dock bara räckte till en tredjeplats bakom Manchester United och Chelsea.
Rent spelarmässigt fick Carlos Vela arbetstillstånd och Emmanuel Adebayor var fast besluten att stanna kvar i klubben trots ihärdiga rykten om en flytt till Barcelona. "I don't know why people want to put words in my mouth. As I said on Friday, I love Arsenal and I will be here next season.”
Bergkamp/Jeffers
*83 poäng i ligaspelet är inte dåligt på något sätt
*Jay Simpson fick göra en lyckad lånesejour
*Adebayors uttalanden, sånt behövs
*Flaminis flytt
*Edelman försvinner från styrelsen, nog har där hänt mycket mystiskt under 2008
Mest minnesvärda match
Everton på Emirates Stadium. Näst sista omgången för säsongen. Arsene Wenger lät några av sina yngre förmågor spela men matchen är mest minnesvärd av anledningen att det här var sista gången som såväl Jens Lehmann som Gilberto Silva fick beträda den gröna gräsmattan iförda Arsenals ställ. Ytterligare två av spelarna från Unbeaten-säsongen hade alltså gjort sitt.
Månadens mål
Från samma match. Nicklas Bendtner forcerar in Armand Traorés inlägg med en dansk skalle och killen som satte upp nätet slet nog sitt hår i förtvivlan. Jag hittade inte bara målet, men i den här klippsamlingen kommer målet efter ungefär 3:35.
Juni
Säsongen var över, och vi gooners kunde vinka hej då till de smått deprimerande minnena från de senaste månaderna för ett tag. Juni innebär ju sol, bad, studenttagningar och skolavslutningar, EM-slutspel och till och med transferkarussellen går lite på lågvarv.
De Arsenalnyheter som var värda att rapportera vidare om var dessutom av det gladare slaget, förutom att Eduardos räddande ängel, klubbens trogne läkare Gary Lewin lämnade Arsenal efter 22 år i tjänsten för att på heltid vara en del av Fabio Capellos nya, lite smartare England. Lewin beskrev det hela som en chans för bra för att tacka nej till, och det är svårt att föreställa sig några bittrare känslor även i Arsenallägret.
Så till de lite gladare nyheterna. Både Alex Song, Gael Clichy och Bakary Sagna skrev på nya kontrakt med The Gunners, och så gjorde klubben även klart med walesiska superlöftet Aaron Ramsey mitt framför näsan på Manchester United. Den gode Aaron kommenterade det hela så här: ”I’m so happy to have signed for Arsenal. I am joining one of the biggest clubs in the world and can’t wait to meet my new team mates. I recently met with Arsène Wenger and he was a big factor in my decision to join Arsenal.”
Men det som de flesta fotbollssupportrar uppehöll sig med under juni var så klart det stora EM-slutspelet nere i Schweiz och Österrike. Arsenal höll med 7 av alla de spelare som utgjorde festen, vissa mer ordinarie än andra, vissa mer framgångsrika än andra. Bäst av alla gick det för Cesc Fabregas och hans Spanien, som efter otaliga krossade speglar äntligen hade lite flyt och gick hela vägen. Cesc agerade allt som oftast inhoppare i ett mittfält packat till bredden med kvalitet, men hans inhopp i matcherna var av stor vikt för slutresultatet. Cesc fick bland annat sätta den avgörande straffen i kvartsfinalen mot Italien.
Bergkamp/Jeffers
*Nypåskrivna kontrakt
*Aaron Ramsey klar för Arsenal
*Fabregas framgångar i EM
*Sedan finns det ju ingenting som rent allmänt slår sommar
*Ironiskt nog EM-slutspelet, som satte käppar i hjulet för några viktiga spelares försäsongsträning
*Hej då Lewin
Mest minnesvärda match
Ska man kliva utanför Arsenalramen, vilket man måste göra för att hitta någon match att omnämna, lär man säga EM-finalen. Spanien som väntat så länge fick nu äntligen lyfta en mästerskapstrofé, och man gjorde det efter att ha bjudit på en fotboll som gör att man minns sommaren 2008 som gladfotbollens tid.
Månadens mål
Torres finalmål i all ära, men hur fantastiskt var inte Petter Hanssons 2-0 mot Grekland?
Sådär ja. Det är inte ofta våren förknippas med sorg och depp, men vi kan, vi Gooners. Härnäst följer transferfönsteravslutningen och säsongsinledningen, bland annat. Håll fortsatt ögonen öppna efter nästa del.
